Tiden som gått

I måndags träffades jag och Ylva vid ett köksbord i Jokkmokk för att arbeta med  Niejda- Chicks in Sápmi. För tillfället sammanfattar vi hösten, strukturerar upp våren samt planerar roliga saker för de närmsta månaderna. Niejda är ett projekt som funnits som idé länge, men som projekt faktiskt bara pågått i några månader. Så vad har hänt hitills?

Hösten började lite trevande tills vi fick klartecken från våra finansiärer att det trodde lika mycket på projektet som vi gör. En bra idé och hårt arbete i våras med ansökningarna gjorde att vi fick finansiering för ett pilotår för att pröva metoder och idéer för att Niejda i framtiden ska kunna bli så bra som möjligt. Efter det har vi bland annat utbildat 10 mentorer via United Sisters, matchat chicks som velat ha en mentor, haft en första peppträff i Årrenjarka med tema självkänsla/självförtroende, deltagit på en nätverksträff för nationella minoriteters jämställdhetsprojekt, haft ett första referensgruppsmöte, utbildat oss projektledare i tjejgruppsverksamhet, coachats av Viviann Labba och lärt oss om bekräftartekniker på den andra peppträffen i Kromkom. En hel del med andra ord, och mer blir det under våren.

Några av alla bra stunder jag minns från Niejda i höst:

  1. När vi mötes vid bilen i Årrenjarka av ett helt gäng tjoande, förväntansfulla och skrattande tjejer. Trots att vi anlände först mitt i natten.
  2. Söndagen efter utbildningen i Stockholm samlades vi alla mentorer några timmar innan hemresan. En sådan stark gemensam kraft!  En väldigt vacker känsla av att vi är flera som gör detta tillsammans.
  3. Ylva och jag träffades under Sametingets framtidskonferens för att arbeta en stund på ett hotell rum. Skratt, kaffe och choklad förstås.
  4. Boxningen tillsammans med Magdalena Forsman på första peppträffen. Kommer ihåg att jag tänkte flera gånger. ”Vilka coola, starka tjejer vi lyckats samla.”
  5. Min första mentorträff med min chick, Sabina. Nervöst och väldigt spännande. Vi tog en promenad i hennes hemby.
  6. Stunden på referensgrupps mötet när jag insåg att vi lyckats samla just rätt personer för just den gruppen.
  7. När alla chicks samlades i ett litet vindsrum i Kromkom efter en jätte bra dag. Satte oss runt ett bord och hade ett avslappnat samtal om helgen. De verkade väldigt nöjda och jag log hela vägen inifrån och ut.

Vi ses! Hälsningar/ Anna-Maria Fjellström, projektledare

I kategori Inspiration. permalink.

4 svar till Tiden som gått

  1. Ylva Maria says:

    Våra fantastiska brudar! NCIS for life!

  2. Pingback: Working 9 to 5 | Lyckliga Jag

  3. Jag har surfat runt en del på samiska (mest tjejers) hemsidor och det finns så _mycket_ själ och hjärta, men förstås en del smärta också (siello, vaajmoe, baektjiedimmie?). Det verkar som att många i grunden har ett bra självförtroende, men att självbilden inte alltid matchar. Jättebra att ni får möjlighet att jobba detta som så viktigt och som med små medel gör stor skillnad. Jag strör ganska mycket kommentarer omkring mig när jag läst något som berör mig, eller när jag blir nyfiken på nåt. Det betyder inte att jag vill ha kontakt, utan bara att det har gett _mig_ något att läsa och fundera över det de har skrivit eller fotograferat. Ibland skriver man nåt som låter bättre i huvudet än på skärmen, men jag tänker att det är bättre att skriva nåt än inget alls. Alla borde få känna att de duger som de är, att det de gör i stort och smått är något de kan vara stolta över och att man kan låta nyfiken styra ens liv snarare än konvenanser och seder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*