NCIS

Lina Olofsson, mentor i Niejda- Chicks in Sápmi:

Eftersom vi mentorer och chicks nu också bloggar så tänkte jag vara först ut…

I mitten av december var det dags för min första peppträff. Vi var några som inte var med på första träffen i Årrenjarka, så förväntningarna var verkligen på topp, spänningen och nyfikenheten likaså. Och vilken helg, VILKEN HELG! Vilka chicks, vilka mentorer, vilka projektledare och vilken coach!

Det är något alldeles särskilt med att hänga med människor som ger så mycket energi, kraft och inspiration.

Vi anlände på fredagkväll och medan våra projektledare rekade så var det glada återseenden och nya möten för oss andra. En relativt tidig kväll eftersom vi skulle upp i ottan (min alldeles högst personliga åsikt) :D.

Lördag började med frukost och sedan var det fullt ös. Bland annat så hade Anna-Maria och Ylva en fantastiskt bra workshop om härskartekniker, motstrategier och bekräftartekniker. Riktiga proffs!
På eftermiddagen fick vi mentorer en stund med Viviann Labba som också hon gav massor med inspiration och praktiska tips som vi kan använda oss av.

Efter middagen blev det dags för den (enligt mig) absoluta höjdpunkten - ZUMBA.
Jag har kört Zumba i vardagsrummet tillsammans med min arma moder. Det var kul, kul på ett sånt där ”Hohohohohahahaa”-sätt. Mer kul än effektivt alltså. Jag hade tänkt mig att det skulle vara så även den här gången. Liksom sådär.. kul, men inte särskilt svettigt.
Ack, vad jag bedrog mig! När våra två sydamerikanska instruktörer körde igång var det som om att trycka på en knapp. Visst skrattade vi, massor, men framförallt gav alla sitt yttersta. Jag kan inte komma på ord som räcker till att beskriva den stämning som var just där och just då. Men tänk er, 16 starka människor som peppade varandra passet igenom.
Spontana glädjetjut hördes ungefär varannan minut, det var.. mindblowing!
Jag med min genom usla kondition hade troligen ”fått ont i knät” om jag stått på det lokala gymet. Men i det här sällskapet kände man inte av svedan under fötterna, mjälthugget existerade inte, det var bara.. PEPPPEPPPEPP. Jag blir helt till mig bara av tanken, jag vill göra det igen!

När passet var över letade sig några till bastun och allteftersom samlades de flesta av oss runt ett bord fullt av godsaker. Skön nedvarvning tillsammans, en del roade sig med Psykologen (en för mig, helt ny lek), en del gick och la sig. Vi var trötta, nöjda och bara mös (heter det mös?).

Söndagmorgon letade vi oss hemåt, vissa startade tidigt, några av oss hängde i Östersund ett par timmar och någon annan hade ett flyg som vägrade lyfta.
Nu verkar dock alla ha tagit sig hem, hela och välbehållna. Trötta men stärkta, åtminstone jag.
Träningsvärken satt i flera dagar, jag stapplade omkring och ojade mig som om jag vore 100 år. Men ändå, vilken skön känsla, man vet att kroppen jobbat.

Veckan innan jul kokade jag och min ”chick” Katarina knäck och ischoklad. Jul och nyår har passerat även Vilhelmina och det innebär att om inte alltför länge (mars) så är det peppträff igen.

Hurra!// Lina

I kategori Från chicks & mentorer. permalink.

Ett svar till NCIS

  1. Anne Wuolab says:

    Men-men…så bra du skriver!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*